Krönika: Öppna böcker läses bäst

Facebook – inte så hemlig som du tror”. Ähum. I veckan har kvällstidningarna återigen RASAT mot Facebook, ivrigt påhejade av ett gäng arga läsare. Den här gången handlar det om en ”säkerhetsmiss” som gör att Facebookanvändares statusrader kan läsas av vem som helst genom en nysnickrad sajt som kallar sig Openbook.

Jag har dock ordentligt svårt

att bli upprörd. Det går liksom inte att ta den som uppdaterar sin status med superhemliga snaskigheter inför sina typ 267 väl

förtrogna Facebookvänner riktigt på allvar. Är informationen så intressant att den vill nå utanför denna målgrupp så kommer den såklart att göra det – det är minst en av dessa 267 så kallade vännerna garant för.

Hursomhelst: Facebook har gjort bort sig genom att göra det krångligt för användarna att få grepp om hur informationen används, och de har redan börjat göra vissa korrigeringar för att blidka kritikerna. Men ingen skugga ska falla över Openbook. Deras söktjänst använder bara öppen data från en annan sajt och presenterar den på ett mer tillgängligt och smidigt sätt (ett litet företag som heter Google har förresten haft vissa framgångar med en liknande affärsmodell). Och det är ju till och med så att Openbook själva hävdar att initiativet är en parodi – att Openbook skapats just för att Facebook ska ta integritetsfrågan på allvar.

Men i mina ögon är Openbook i grunden en riktigt bra grej, som gärna får vara här för att stanna och vidareutvecklas. För genom att skapa flöden utifrån vad som skrivs om ett visst ämne/nyckelord snarare än enbart ta del av vad ens egna vänner har på hjärtat öppnas helt nya möjligheter. Känns konceptet igen? Just det, det påminner om Twitter. Det finns säkert många argument för att Facebook ska vara Facebook och Twitter ska vara Twitter, men tanken kittlar lite grann ändå. För hur vi än vänder och vrider på det så har Facebook en mycket bredare användarbas än vad Twitter har. Och även om de mest frekventa sökningarna på Openbook tycks vara tämligen obscena, så skulle tjänsten kunna användas för att göra verklig kundnytta, exempelvis för webbhotell som Crystone och deras kunder.

Det jag menar är att en tjänst av typen Openbook skulle kunna bli ett nytt gränssnitt för kundservice. En mötesplats mellan kund och företag som Martin Perssoninte uppstår naturligt på Facebook därför att det är långsökt att gå med i en Facebookgrupp för ett företag vars tjänster man inte är nöjd med. En mötesplats som inte uppstår naturligt på Twitter därför att kunderna helt enkelt inte finns där i samma utsträckning.

Gå in och ”openbooka” på ”telia” så fattar du principen – chansen är stor att du hittar flera uppenbart missnöjda Teliakunder som kanske för bara någon minut sedan yttrat sitt missnöje via sin statusrad på Facebook. Jag tror att Telia vill veta detta. Jag tror att kunden vill att Telia ska veta detta. Och jag tror framföralt att både kunden och Telia är angelägna om att det eventuella problemet blir löst så snart som möjligt. Det är klart att Telia i det här fallet skulle tvingas avsätta lite resurser för att bevaka ”ännu en kanal”, men det torde ändå vara väl investerade kaffepengar om de med så enkla medel lyckas göra en missnöjd kund till en nöjd – som med lite tur dessutom berättar om sin positiva kundupplevelse för sina, typ, 267 väl förtrogna Facebookvänner.

Comments

comments

Lämna en kommentar

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.